Medlemmarna i Visans Vänner Hässleholm kallas härmed till årsmöte den 18 mars 2022 kl. 19:00.

Äntligen, är jag böjd att säga, efter detta förbannade Covid-19 kör, som näst intill gett mig fler gråa hår att få till att ligga snyggt på hjässan.

När Ingrid och jag gjorde entrè i Församlingshusets festlokal var det denna gång med vemod i både själ och hjärta som detta skedde. Jag talar av egen kraft vill jag för säkerhets skull klargöra, för alla kan ju inte brottas med samma mörka tankar som jag (mitt blåbär). Jag hade svårt att komma igång med en uppmuntrad syn. Detta hoppas jag inte någon gått i förtretens villospår. Åh nej jag märkte allt till trotts att det fanns optimister som tog tag i den optimala stämningen och väl var ju det! Stort tack till alla er för hjälpen.

Min hustru var en av dem som utan större svårighet axlade den manteln tillsammans med min förtjusande bordsdam Maj Ahle, som jag för länge sen har förälskat mig i vid våra otaliga träffar i föreningen. Anledningen härtill är hennes varma behagliga röst som det ibland är svårt att uppfatta med sin 90 – åriga stämma men hon gav sig inte förrän hon konstaterat att jag fattat ”galoppen”.

Tillställningen vi var införlivade till skulle innehålla underhållning av skilda slag. Först stod matunderhållningen som vi blivit varskodda om via datorn. Menyn berättade att Wallenbergare med potatismos och legymer skulle förse oss med riklig och välsmakad kost. Sanningen var inte långt borta. Det uppstod snabb rörelse av våra lekkamina för att inte hamna på efterkälken. Jag konstaterade snabbt att det skulle inte bli några problem att få tag i några saftiga, malda ”kydabidar”. Mosen var den bästa jag ätit på länge. Alla tycktes må väl då det inte hördes något sägas under hela måltiden.

Aftonens musikaliska underhållning förväntade vi oss mycket av, nämligen artisten Stefan Sigesgård. Jag tror många av oss känner till honom sedan tidigare. Släkten Sigesgård har figurerat vid åtskilliga tillfällen under årens lopp hos ”Visans” så jag hoppas att det inte är slut med framträdanden av det här slaget. Stefans val av artist att efterlikna passade honom väldigt väl. Han gjorde det med bravur. Det märktes att Cornelis Vreeswijk är någon av hans idoler. Ingen i kvällens publik kunde känna sig besvikna på urvalet av dennes visskatt.

Somliga går med trasiga skor – Brevet från kolonien – Balladen om Fredrik Åkare. Hönan Agda förmedlar han så naturtroget att man tror det är en själv som håller på att rycka bort fjädrarna.

Jag tror att Stefan besitter en väl bevarad förmåga att ta sig an andras produktion av sånger och melodier ”som har slagit”. Men det är inte bara Cornelis han sneglar åt. Det är därför vi vill önska honom välkommen tillbaka. Jag är övertygad om att han har mycket att visa upp som instrumentalist också. Det hördes tydligt när han använde sig av cellon som klingade fint och karismatiskt.

Mycket tack för en genompräktig afton

Sven