på Visans Vänner i Hässleholm den17 september 2021

”Gå upp och pröva dina vingar” är devisen jag tänkte använda i mitt första kåseri efter det ofrivilliga uppehållet vi måste ikläda oss för att ta oss vidare med livet i behåll. Så förlåt min drastiska inledning. Covid–19 pandemin heter orsaken som det inte gick att gäcka på annat sätt än såhär. Jag känner sympati för vår inhyrda underhållningsgrupp med Birgit Berg piano, Ylva Palmgren sång, Mats Berg klarinett + ”Roddare” (egen definition) samt ”Allmänna hjälpredan” (också egen definition) Leif Palmgren.

Allt som allt, således en kvartett som tagit på sig glädeskorna för att sparka igång och förgylla vår närmsta tillvaro med sång och musik tillsammans med god mat, kaffe avec som så förträffligt precis liksom tidigare organiserats av vår egen välmeriterade servicepersonal, tills ”Sista visan” förklingat och därmed förkunnat festens Final. Jag tyckte vi alla gjorde ett godkänt försök att återkalla känslan vi upplevde när det begav sig för oss troget åldrande medlemmar för att få njuta av en tillställning som ”förr i tiden”.

Den ofrånkomliga Covid- 19 pandemi som fortfarande håller på att onödigt pina varje försiktig varelse som håller avståndet till sin nästa har jag ingen förståelse för men har inget att sätta emot. Vad jag själv bestämt mig för istället är att fördriva ett par timmar tillsammans med er kära vänner och hoppas att vi kommer att vandra hemåt med lättare steg än de vi använde för att komma hit. Jag hoppas bli övertygad om det jag får se och höra ikväll kommer att prägla våra positiva tankar om vår ”Glättiga” tillvaro.

Kvällens artister ska bli trevligt att få lyss till. Deras repertoar är den bästa tänkbara vad mig förespeglar. Vid min intervju med Ylva kunde vi konstatera att vi båda haft lyckan att uppleva Alice redan från barnsben. Jag förvisson några år tidigare men uppfattningen om hennes talang genomsyrade våra egna talanger som vi snart märkte etsade sig fast i våra begrepp om hur musik skall låta när man bygger den av glädje.
 Alice Babs är min stora favorit alla kategorier och det är jag, som sagt, inte ensam om. Hon tog hela världen med häpnad när hon gjorde entre på scenen för första gången som 12-årig skolflicka. Hon var enligt expertisen proffs redan då och har hela tiden uppträtt som sådan och som vad fantastiskt är – fortsatt Freelancat livet ut.

Ylva gjorde en förträfflig presentation av henne härvidlag, vilket var matnyttigt för mig och andra. Det kan inte vara många utav oss samlade inför kvällen, att fortfarande minnas hennes fantastiska röst från sin karriär, eftersom den tog sin början tidigare än 40-talet så - TACK YLVA!

Det märktes tydligt att Ni alla i gruppen hade god fallenhet för det ni håller på med och inte minst för kvällens ”godbit” Alice. Hon som en gång i tiden öppnade dörren för gruppen ”Vårat gäng”. Programmet som Radions underhållningsmakare Nils Perne och Sven Paddock låg bakom. Artisterna Kajan Hjelm – Leppe Sundevall – Adolf Jahr – och ytterligare ett stort uppbåd av artister som var i farten då och som det  fortfarande går att få kontakt med via inspelningar av både film och skivor.
Visst är det gott att slå sig ner i soffan eller fåtöljen och låta skivtallrikens snurr förmedla ”Swing it Magister”.

Hennes första skivinspelning ”Joddlarflickan” har jag fått veta kom dock ut redan 1939.

Inte för ty:” Det kändes gott att också få medverka i ert fina allsångsprogram som fick stämningen att ligga kvar på en behaglig nivå. Kanske tempot hade gjort era bearbetningar än häftigare”. Att få det till att svänga är inte det enklaste men tempot är en god hjälp.

 (Nu tycker ni att jag höjer fingret för att kritisera, men NEJ - så ska det inte tolkas). Jag tror bara att sångglädjen hade höjts ett snäpp ytterligare.

Min ”Babs”-värld har fått en på-nytt-födsel tack vare er med ert djärva grepp att inte backa för att ta tag i hennes sånger som inte varit i farten på länge. De var värda att jobba med förstår jag.

Men STORT tack för – Gå upp och pröva dina vingar – Ole Dole Doff – Sugar in the mornin – When you´re smiling o.s.v.

Bo Kastlund och vi alla hoppas få se och höra er igen vid ett lägligt tillfälle då Covid-19 har gått i graven och inget annat djävulskap på den fronten har dykt upp.

Vi ser med glädje fram emot er nästa lika välrepeterade fortsättning på ”Alice Babseran” som jag inte skulle hålla för otroligt ligger i fatet ?

Väl mött igen!

Sven