FÖRSTA TRÄFFEN HÖSTEN 2017 DEN 6 OKTOBER
Då var det dags att starta höstprogrammet 2017. Den kortaste höstsäsong i mannaminne – endast 2 träffar men det räcker kanske? Första träffen fredagen den 6 oktober kl.19.00 i församlingshemmet i Hässleholm var jag spänd på att se hur det hela skulle gå i lås!
Den muntliga agenda vi fick ta del av innehöll både kända och okända artistnamn för min del, men det är kanske jag som inte varit tillräckligt vaken vid tillfällena? Men låt mig för all del presentera den tappra skara som är villig att ställa upp i denna höstträff.
“Ankaret – tongivaren” – Rune Lindqvist – försatte mig i ett tillstånd där det bara var att luta sig tillbaka i stolen och låta ridån gå upp. Han har rutin så det räcker lång väg för oss all. (Jag väntar otåligt på min chans att få hans komp bakom mig i ett klarinettstycke – vad det lider).
Aftonens begivenheter såg ut att bli värda entréavgiften med råge. Med anledningen av föreningens 50-årsjubileum hade vår tidigare ordförande – numera arkivarie – Margareta Palmqvist tillsammans med sin Rune släpat med sig gästböcker och fotoalbum från 1967 till nu. Det blev en intressant uppföljning av vår verksamhet att ögna igenom under kvällens lopp.
Egentligen var jag mest inne på att få mig till livs av Köksmästare Jannes utfästelse om Ärtsoppa med varm punsch samt Andrekocken Bos välgräddade knäckebröd. Till kaffet Anne-Christins smarriga “bakverk”, äppelkaka med vaniljvisp m.m.m! Men huvudsyftet är ju att inhämta annan slags spis som det kommer att svänga om.
Först på ”Öppna Scenen” stod Kiki Buchholtz, som visade sig vara begåvad med en självsäker distinkt stämma, klippt och skuren för Ruben Nilssons vanvördiga ”Laban och hans Döttrar” där han berättar om drängen Jakob som klarade av konststycket, efter alla krumbukter, att bli svåger till sig själv. Den kommer jag att försöka mig på nån gång.
Gertrud och Ingvar överraskade stort med en Skånsk visa av Bondelivsnörden Arvid Pettersson från Bjärnum som han kallat “Räled vär” där jag tror Chister Lundh stått för musiken. De imponerade på mig genom ett taktfast ordflöde på bygdemål, som visan var skriven på. Det går inte att i skrift klargöra hur klassigt jag tyckte det lät – det måste upplevas “In live”!
Bland våra övriga medlemmar hade “Klanen” Martinsson tagit på sig det modiga uppdraget att underhålla oss med 4 inslag där ytterligare en ”sånglärka” – Ellinor – valt att ur Folkviseton smeka våra öronsnäckor med Nils Ferlins och Torgny Björks – “Kärleken kommer kärleken går” – där det är omöjligt att inte falla in i sången.
Eleonora – mor till Ellinor – deklamerade med tydligt märkbar känsla en av Poeten Anna-Greta Wides dikter – där det i en versrad står – “Jag önskar alla andra det bästa som jag vet”. Jag kan inte säga ur vilken diktsamling denna strof är hämtad, då Anna-Greta har hela 6 samlingar på sitt samvete. Det var raskt marscherat av henne ska jag säga. Hon föddes 4 december 1920 men dog tyvärr redan 1965.
Karin och Melinda Parolin betraktar jag/vi som ett välkommet inslag denna afton. Förhoppningen är stor på dessa två förtjusande och välsjungande barnbarn till Eleonora att de i fortsättningen kommer förgylla ”Visans” tillvaro då deras ålder bäddar för föryngringen i ja – ni vet själv. Everts behagliga “Drömmen om Elin” ser jag som en koppling till det jag nyss nämnt. Välkomna i gänget flickor!
Sist ut i underhållningen blev helt instrumental. Den alltid pigge och glade Nils-Joel hade tillsammans med Rune förberett en välklingande hälsning till hösten genom 6/8-de och 4/4-dels taktade “Autumn Leaves” av Chris Brown, som kan höras hur ofta som helst, utan att ta bort melodins betydelse. Härefter kom “September Song”, ett under många decennier spelat örhänge med samma egenskaper som med oemotståndlig känsla smyger sig in under vårt skinn. Som avslutning på hans medverkan stod valet av ett säkert kort – Tove Janssons helt underbara “Höstvisa” som aldrig hamnar fel i ett viseväns sällskap! Runes pianokomp var fortfarande lika följsamt och njutbart. Jag gladdes med Nils-Joel som fick sin klarinett att låta extra fint i kväll. Stort tack husbandet – för ett välbalanserat inslag. Ni var ju bara två men ni lät som fler. Men det var kanskel när jag satt och blundade och hade det skönt.
Tiden rann iväg som sjutton tyckte jag så jag började skruva på mig om jag skulle få chans att med min Ukulele få komma med “Spänn ej upp paraplyt för´n det regnar”. Den är en låt som har lyft mig många motiga stunder. Eftersom jag tycker texten talar det språk jag vill leva upp till har jag tagit den till mig och bearbetar den på mitt eget sätt. Det är trots allt inte utan det känns lite tjatigt att så ofta pracka den på mina fans, men jag inbillar mig att den gör verkan när den blir allmänt bekant. Men somliga av er har kanske rent av inte hört den alls – så då så. Men okey – Frank Sinatra körde ju samma stuk med My Way – eller hur?
Jag passar på kära ”Vänner” att tacka oss alla för vi kommit hit och fått uppleva ännu en glädjestund tillsammans. Speciellt tack naturligtvis till Nämnden som oförtrutet håller oss engagerade i vår verksamhet som dessvärre håller på att gå ner, men kanske ändå börjar vända uppåt, när vi nu har Facit i hand efter den 6:e OKTOBER 2017!
Tack och bästa hälsningar
”Vännen”
Sven
m1
Församlingshemmet 6 okt. 2017
.