Visans Vänner i Hässleholm 50 år
Hässleholm 50 år

Jo man tackar!

Det var ingen vanlig
vännerträff vi var samlade till denna vårvinterdag den 11 februari 2017. Vädret
var det ingen som kommenterade i negativa ordalag – det berodde kanske på att
man var lite ”festyr” redan från avfärden hemifrån. I vilket fall som helst kan
det kvitta då stämningen i vestibulen talade sitt eget språk.

När jag i skrivande
stund låter tankarna komma till tals får jag en välbehaglig känsla och har
svårt för att tygla min iver att få attackera dörrarna till matsalen. Jag vill vara
först att upptäcka den inbjudande dukningen, som jag vet är omtänksamt utförd av
– de av oss alla – utvalda representanter i nämnden. Ingen nämnd och ingen
glömd. Vi är ju vid det här laget ”50 plussare” och vet vad dukningen betyder
för menyn. Den brukar vara startskottet för en lyckad bjudning!

Och jag hade inte fel.
Nästa garant för det omskrivna bär namnet ”Bubbel”, som brukar ha till uppgift
att sätta fart på en livlig konversation. Tiden före träffens klockslag har
inte många anlänt för att ta upp någon pratstund med men i föreningskretsar är
det ju så. Men hälsa på varandra hinner vi innan bänkningen vid bordet. Sedan
gäller det att ha öronen i gott skick för att snappa upp ljudvågorna genom
sorlet från de närmast sittande. Men för all del, det är ju kul med liv i
luckan.

Meny

Lufttorkad skinka med
melon och mozzarella

Bergtunga med hummersås

( som verkade vara
avsedd för ett regemente med

tanke på dess omfång)

potatis och grönsaker

Pannacotta med färska
bär

(min favorit)

Kaffe &
jubileumstårta!

Kostnaden för denna
förträffliga meny var satt till 400 SEK men för oss medlemmar slapp vi undan
med endast 150 och då ingick bordsvatten.

Festlig klädsel
åtlyddes!

Utöver den här kraftpåspädningen,
som av nämnda nämnd ansågs vara ett måste för att orka med resten av kvällens
begivenheter, var det bara att tacka och ta emot.

Underhållning –
naturligt vis – genomfördes proffsigt av våra tre ”ursprungliga” gäster tillika
våra favoriter: Alltid lika välspelande pianisten Rune Lindqvist, alltid lika
välsjungande Vanessa Sundblad samt alltid lika välstämde gitarristen Anders
Påhlsson, bjöd oss på en musikalisk resa genom historia, nutid och framtid – en
tripp vi sent ska glömma tack vare deras inrotade respekt för njutbar
avlyssning. Att jag ser dem som Världsstjärnor är inget att sticka under stol
med – så bra var de!

Ytterligare ett BRAVO
vill jag föreslå till vår kommitté, som med kavata krystningar pricksäker ”fått
till det”. Uppskattningen vi kan visa dem med blommor och applåder är ringa
ersättning för deras idoga slit, men deras långa rutin avslöjar inget annat än
de med ett soligt leende och ett glatt ”ah det var väl inget” – tar emot vår
ynnest.

Bengt Krigström kände
sig nog ganska belåten där han satt på sitt moln med dinglande ben och blickade
ner på oss som han satt fart på en gång i tiden.

I hopp om fler
trivsamma kvällar under året 2017 tar jag mig friheten att med alla polare höja
min bägare med ett STORT TACK för ett hellyckat 50-ÅRSKALAS!

Malmö 20170217

Med ödmjukhet

Sven