Dagen till ära hade vi bjudit in den vid det här laget välkända “Duo Da Capo” – Johannes Holmqvist – Peter Bengtsson från Sölvesborg.
Men inte nog med detta. Dessa båda hade den goda stilen att plocka med sig en förkyld instrumentalist – Lotta Forsén som stod för ett ofattbart välklingande fiolspel som sent kommer att glömmas -om det ens kommer göras. Hon spelade så vackert och följsamt till Johannes fantastiska gitarrkomp att det, skam att säga, måste bero på den förkylning hon dragit på sig som försatt hennes sinnen till en behaglig värld. Vad får vi höra när hon inte är förkyld?

Naturligtvis har Johannes haft föraningar om detta fenomenala “flickstyckes” begåvning och visste vad som skulle behaga oss Visevänner i Hässleholm.

På Cafe Verum serverades te eller kaffe till två supergoa mackor med lax respektive räkor, som inte hade tyckt illa om att sköljas ner med litta biir.

Efter välkomnandet till 2015 års höstevenemang förmedlat av Marianne, var det dags för Johannes och Lotta att “spänna strängarna” på sina instrument för att bedöva oss med sina sköna klanger.
Jag har alltid stora förhoppningar inställda på dessa vänners talanger och musikaliska kunnande. De kan konsten att förmedla god sång och musik!

Den här gången kan jag inte beklaga att endast ett fåtal hade lytt kallelsen till Caféet – där var nämligen “knökafullt” till stor glädje för oss alla – inte minst nämnden.

För att få något så när ordning på vad våra artister presterade under denna tidiga kvällskvist fick jag be Johannes om lite hjälp att förklara agendan. Skamligt kan tyckas men nödvändigt för mig för att slippa hamna i en dålig dager som recensent.

Först på Da Capos program stod diktaren Gabriel Jönsson. De flesta av oss känner säkert till bl.a. “Så går augusti” och “Tidig September”. Därefter den vackra “När svalorna försvinner” (med av Johannes självbiografiska text) sagolikt vacker framförd.

Sedan fick vi höra klassikern och romantikern Erik Axel Karlfeldts “Fridolins dårskap”. “Längtan heter min arvedel”. “Blomstervisor” samt “Den blå himlen” (skriven av John Holm)

Sist kom ” Till höstmarknad i stan, en översättning från Simon & Garfu
nkels Scarborough Fair. (Förklaring av Johannes).

Personligen tyckte jag det var synd att avtvinga Duon ett extranummer, eftersom vi försatte dem ut på hal is. Jag tyckte deras program var förträffligt utvalt, men de enades till slut om Fredmans epistel Nr.80 – ett gott val!

Peter bidrog till allsången, trots en skadad handled, med Olle Adolphsons ” Okända djur”.

(Johannes bad oss innan vi skildes åt att besöka biblioteken och läsa om Erik Axel Karlfeldt)!

Hjärtliga hälsningar och tack

Sven