Visträffen 14 0ktober 2022 klockan 19:00 i Församlingshuset i Hässleholm.

Krönika.

Underhållning av Ingrid och Bengt Almfjord – två för mig helt obekanta artister men som via programbladet såg lovande ut. Min privata personforskning gav vid handen att Bengt som är en präktig Järvsöpöjk, välutbildad Organist bl.a. råkade av en händelse för länge sen, hamna på Musikhögskolan i Stockholm där Ingrid, ”Malmögräbban” vistades. Föll för Bengt och sedermera för utbildning av Rytmik och Sångpedagogik, och vad hände sen, jo tycke uppstod och påsarna slogs ihop. Under drygt 30 år har samma påsar fått följa paret i dur och skur i en changer av visor, jazz och klassisk musik.

Här är deras program.   

Hej Fellys - com on get Happy ! Var väl en hälsning så god som någon att inleda denna kväll med efter långvarig torka. Pandemin - så hette den - och var en riktigt besvärlig en, för oss alla att genomlida, och att så fort som möjligt ta ske’n i vacker hand och dessutom öka avståndet till varandra mer än vad som var brukligt eller godtagbart och komma till rätta med vår vanliga gladlynta vardag.

UNDERHÅLLNING, då? Jo. Nämnden hade sneglat åt det hållet och nu fick vi glädjen att välkomna nämnda par, som tog chansen att få sätta klorna i våra, sedan länge väl invanda levnadscyklar.

Vad kan vara lämpligare att fortsätta med: ”När Gullvivan blommar finns det tröst för min själ”. Inom kort kom svaret: I m beginning to see the light!

Deras program tycker jag var smart upplagt. Första avdelningen innehöll, vad jag minns, lite äldre men kända låtar som jag, för min del, uppskattade till max men säkert lika uppskattat av alla i salongen.

Ni har redan räknat ut att det inte var några dunungar vi fick vänslas med under drygt två timmars håll-i-gång med en förträfflig repertoar av varierat slag, med både gamla och nyare örhängen, som jag föredrar att kalla dem, eftersom jag är uppvuxen med dem tämligen alla: ”One not samba”, som Bengt utan rytminstrument fick till att svängde ordentligt. Samtidigt fick Ingrid visa prov på hur det är möjligt att vara – ”slängd i käften” - och ändå hålla igång tempot.   Imponerande!

Jag är fortfarande uppspelt av deras Proffsiga hantering i urvalet av melodier för kvällens begivenhet.

Duke Ellington’s fina In a Mellow town blev ett bejublat nummer.

Povel Ramel hedrades med gamla goa Johanssons Boggie woggie vals.

Sven Ahref="javascript:void(0)"elts Jag säger bara det så har jag ingenting sagt (c:a 30-40 tal)

Alice Babbs: Swing it Magistern.

Klatschigt utförande av Povels: De sista entusiastern.

Å så åt vi Landgång- Å så ble de Äpplekaga me vaniljsås.

Allt detta myckna för 150 spänn var och en jättefin kväll!!!

Tack för maj å väl mött igen

Sven