kronik170505

Vårens sista visträff i Visans vänner blev en verklig fullträff!
sista visträff fredagen den 5 maj 2017 på Församlingshemmet i Hässleholm bjöds
det på en superb underhållning av två helsäkra kort som med sin grundmurade
musikalitet och självsäkra utförande tolkade delar av operettstjärnan Sonja
Stjernquists fantastiska karriär. Ingegärd gjorde en strålande presentation av
hennes liv och leverne på landets stora scener under hennes verksamma år som
började redan på 50-talet. Vi fick genom Ingegärds fortsatta berättelse veta –
ja många av oss visste väl redan – att Hon föddes i Farstorp den 23 mars 1931
och gick bort den 16 augusti 2002 i Hästveda – således 71 år ung – men ändå. Ingegärd
med efternamnet Henningsson – Sopran och Operasångerska var tydligen i nära
kontakt under deras och hennes ackompanjatör Rune Lindqvist – numera ordinarie
sades det – hade till den här kvällen sammansatt en kavalkad ur hennes
rikhaltiga repertoar.

Många kommer kanske inte ihåg så mycket av den, men det satt
bra att få veta att dessa tre känt varandra under många år. Jag blev förbluffad
över Runes långa samarbete med henne – drygt 20 år.

Medan jag
kommer ihåg någorlunda av redogörelserna tycker jag det är kul att påminna om att
Sonja debuterade redan som 15-åring på Hippodromteatern i Malmö i operetten
Sista Valsen – som jag själv inte kan erinra mig något om – där ser man – men
jag minns mycket väl hennes smittande humör och glada skratt i andra sammanhang.
18 år gammal fick hon rollen som ”Lilla Helgonet”, som hon gjorde över 200
föreställningar med. Oscars i Stockholm gav henne i mitten på 50-talet huvudrollen
i ”Rose-Marie” och ”Blåjackor”, som jag nästan minns. Hon var på hugget när det
blev dags för somrarnas turnéer i folkparkerna och ett otal grammofoninspelningar
gjorde hon också med bland andra Per Grundén.

Nu till
kvällens enormt fina underhållning av våra gäster som var värda varenda spänn av
entréavgiften. Dessa båda giganter som vi skall vara tacksamma att ha inom nära
håll. Kvällens överraskande schackdrag kunde inte bli annat än en värdig
avslutning på vårens viskvällar.

Ingegärds
distinkta intro med låten ”Bom –Bom” eller ”Trumslagarvisan” som jag tror att den
också kallas, var jag nära till att sätta
kakan i halsen. Hädanefter förstod jag vikten av att vara uppmärksam för
att ha behållning av världsstjärnors scenframträdanden. Programmet som var
välplanerat och välrepeterat innehöll sköna örhängen ur Sonjas arkiv. ”Viljasången”
ur Glada Änkan – ”Låt oss liksom svalorna” – från Czardasfurstinnan för att
bara nämna några.

”Säg det med
ett leende och med en glimt i ögonvrån” fick avsluta kvällen för oss drygt 50
pers som hade masat oss hit. Men vi tog med oss både leendet på läpparna och
glimtarna i ögonen och jag för min del skickade en kärleksfull tanke till söta
Sonja som jag en gång i tiden har kompat tillsammans med Lennart Örn på logen
Siriusorden i Malmö.

Stort tack
till vår Nämnd som lyckades organisera ännu en trivsam innesittarkväll.

Sven