kronika181130



Den 30 november 2018 hade vår nämnd haft godheten att kalla
oss till Golfklubben i Hässleholm för att som sista sammankomst detta år komma
i stämning för en glädjestund att minnas. Efter långt och arbetsamt letande
efter underhållare åt oss kom inbjudan till slut i elfte timmen med ett
proffsigt beslut. Men vad gör det att man får vänta, bara det blir något gott
att gotta sig åt och – det blev det!

Som sagt det blev mycket godis denna kväll. Det var
annonserat att Julmaten fick vi glana i pepparn efter. Så sillinläggningar,
skinka, brunkål och sånt var det inte lönt att snacka om. Nej men traditionen
med Varm glögg och tillbehör var det så mycket lättare att komma till tals om.
Det behövdes inte det heller för Jan Rosén hade sett till att där fanns det gott
om. Drycken värmde gott efter kylig promenad från stationen för Ingrid och mig som
vi valde framför buss, men ack så långt och mörkt. Hälsningsceremonin drog ut
på tiden men så brukar det vara när vi möts och särskilt i kväll med alkohol i
blodet.

De som infunnit sig långt före oss alla var Kockduon som med
alla konstens regler sett till att matborden dignade under tyngden av
läckerheter och hälsokost. De fyra kalkoner som anlänt samtidigt med denna duo
hade fått plikta med sina liv men till vår fromma. De låg läckert uppradade på
sina fat – lätt åtkomliga för våra utsträckta tentakler som letade efter de
bästa bitarna men vi visade värdig respekt för dess vingar – bröst och lår. Hur
tillagningen gått till behöver ingen få veta. Det går ändå inte att förklara
med en axelryckning, som brukar vara vanlig uttrycksgest. Utsökt smaskigt vill
i alla fall jag utfästa. Smaklökarna hade fått vad de tålde – det kunde man
utläsa av tystnaden som endast stördes utav ljuvligt, ljudligt smaskande. Sånghäftet
sågs närapå mest som en belastning denna stund.

Annan lekamlig njutning med sång blev det däremot så man
kunde baxna. För många av oss blev det en överraskning när vi satte oss till
bords. Plötsligt, från ingenstans, dök det upp tre ”Fal” jäntor från kyrkokörerna
i Hässleholm. En Trio bestående av Felicia Glimmergård, Alice Nordbjörk och
Lina Grönvall. (”FAL” i Fal-la utgör initialerna i flickornas namn) den
avslutande delen av namnet representerar Lukas Arvidsson. Som inte är vilken
Lukas Arvidsson som helst – å nej – här rör det sig om en internationell
konsertorganist, riksspelman och initiativtagare till trions bildning våren
2018, som ett resultat av långvarig vänskap och nästan oavbrutet sjungande. Med
sådan bakgrund är det intet att undra på att det lät som det gjorde. Klarare a
capella – stämmor får man leta länge efter. Deras program var så seriöst välbalanserat
allt igenom med koraler, visor med valser och folkmusik att det var bara att
luta sig tillbaka och lyssna och njuta. Jag var övertygad om att de helhjärtat
bestämt sig för en sångkarriär men fick kvickt revidera min uppfattning.
Felicia studerar internationell samhällsvetenskap. Alice har valt Estetiska
programmet båda på HTS medan Lina läser till gymnasielärare på Lunds
universitet. Tänk vad somliga kan frossa i sitt intellekt.

Mer än så här underhållande kan inte en kväll som denna
fortskrida utan mysterier. Och det var nästan snudd på det om inte en avlägsen
busvissling förkunnat att DET KOMMER MERA. Visans kammarkör undanröjde detta
mysterium. In skrider nämligen utan förvarning den högst moderna varianten av ÅRETS
LUCIA. Bo Kastlund från nämnden med följe – Eva – Anki – Solweig och Kerstin. Kerstin
hade allt sjå i världen att hålla styr på detta feminiserade fenomen, som var
yr av spontan glädje över solosångens tilldelning eller var det för att kvickt
få slut på ett ”pinsamt uppträde”. I mitt tycke gjorde det en beundransvärd
insats väl värd att repriseras. Vi förunnades en text på Luciasången som
verkligen fick öronen att spetsas lite extra för att få hela sceneriet av god
skådespelarkonst och textutformning att träffa så säkert som det bara går. Författare
till detta unika stycke är Rose-Marie Andén från Borås som, har ett långt förflutet
medlemskap i vår förening. Festligheterna fortsatte i sedvanligt högt tempo.
FAL-flickorna kom tillbaka och gjorde ytterligare ett välrepeterat program som
jag tar mig friheten att kalla för extranummer. Jag känner respekt för deras
förmåga att välja och framföra sitt bistånd till vår belåtenhet – så låt oss
bara suga åt oss.

Lotterna i det sedvanliga ni vet – strök med som smör. Glögg
– handarbetad kasse från Ateljé ANKI och chokelakartong me Romerska bågar låg i
vinstpotten. Glöggen kom på ”sidospår” men välsett och kärkommet. Resten
kammades hem av Malmöparet – gissa vilket? Prat och gemytligt samkväm fortsatte
mot midnattshållet och Sista visan. Alla såg belåtna ut efter god mat – god
service och gott gottebor.

Särskilda hälsningar till FAL – flickan som drog
vinstlotterna

Sven & Ingrid